Livets baksida

Idag har det varit bitande kallt. När det dessutom började snöa begav jag mig ut i skogen, denna gång  på jakt efter lingonris. Jag har fått en ide om att göra en krans att hänga på dörren. Minns att vi fick göra sådana kransar i skolan. Dock var det nån annan stackare som fick stå för plockandet av riset. Just nu är förskaffningen av ris det värsta, trodde skogen var full men icke. Återstår nu att se om tålamodet sätter käppar i mina hjul, som så många gånger förr. Grrrrr.

Tillbaka efter en skön helg. Konstaterar att jag har Måndags-ångest trots att jag inte jobbar, knepigt. Kanske beror det på att jag återigen är ensam i det stora kalla huset. Dagarna är långa och jag försöker fylla dem med meningsfulla saker. men oftast hamnar jag vid datorn.... Nåja, det bär kanske frukt på sitt lilla vis så småningom. Drömmarna finns ju kvar, att återigen ta en plats bland dom andra, att få höra till igen. Men jag accepterar att allt får ta sin tid.

Läste på Fredrik Hallgrens blogg att han hade en roll i Höök. Jag bänkade mig vid tvn igårkväll och avsnittet var mycket bra.Det handlade om någon som rånat butiker och spåren ledde till ett regemente, där Fredrik gjorde sin roll som fänrik(tror jag) så bra att det militära förföljde mig inatt. Otäck dröm där jag står i köket i morgonrock och ser hur min trädgård körs sönder av bandvagnar. Ur dessa strömmar en massa militärklädda människor och börjar klättra upp för väggarna på huset. Dom hängde i rep utanför alla fönster. Jag smög upp på övervåningen för att få på andra kläder men möts däruppe av militärer med dragna vapen. Det sista jag minns är att jag kryper på golvet som en larv för att gömma mig. Trots denna knäppa dröm så tror jag det betyder att Fredrik Hallgren är en bra och trovärdig skådespelare som vi kommer få se mer av. Men snälla Fredrik, spela inget värre än en förälskad militär, jag behöver min skönhetssömn.

När jag vaknade idag sken solen från en klar himmel. Någon minusgrad och pyttelite pudersnö på marken. Mitt favoritväder förutom att det borde vara mer snö! Jag var bara tvungen att ge mig ut på en långpromenad. Jag är nog lite knäpp men jag älskar vintern och kylan. Jag blir som ett barn när det snöar, och det var längesen jag var barn... Skitsamma, jag kan vara ute hur länge som helst. Synd att jag bosatt mig i en del av landet där snö blir alltmer sällsynt.

Idag tog jag en tur till stora staden för att fylla mina matförråd. När jag står i kassan hör jag någon bakom säga-Sluta sparka mig! Jag vänder mig om och ser en kvinna med en flicka i 10-årsåldern. Flickan sparkar sin mamma på benen om och om igen. Mamman säger ifrån gång på gång utan resultat.Gud så frustrerande detta måste vara. Jag höll på att utbrista-Men sluta sparka då ungjävel! Men jag höll ju tyst. Dom gick bakom mig till parkeringen och jag hör hur mamman säger hur pinsamt detta är hur alla i hela affären tittat på dom! Väl framme vid bilen blir det nästan slagsmål, flickan sparkar och boxas och mamman försöker värja sig. Hon ber flickan sluta och undrar varför hon är arg. Inte ens det visste hon.Jag undrar vad detta ska sluta. Hade någon velat köpa den där ungfan så hade dom nog fått henne billigt idag.

Skrev häromdagen om Ruth som åker färjan. Länkade till hennes blogg för att det var kul att läsa om vem hon är. En blogg som jag skulle vilja läsa är Håkan "baren"(om han hade nån)Vissa tjejer tycker att han är snygg men det är ju bevisligen inte tillräckligt. Han verkar vara lite seg i sin söta kola. Som i måndagens avsnitt när Håkan var på livräddarkurs på Åland. Läraren talar om att dom ska äta lunch på området men middagen får dom stå för själva. Vilken tid det tog innan käre Håkan droppade det ämnet. Han avbröt läraren flera gånger med sina frågor om middagen. Suck... Men nog är det kul med såpor. Det bästa är att det retar upp så många i tv-sofforna. Så även mig ibland, fast oftast är det pinsamt.

Vi har kännt varandra sedan vi var små. Växte upp som grannar. Vi trodde nog att vi alltid skulle vara vännner men ibland förändras saker och ting. Vi har nog alltid varit väldigt olika, skillnaderna har blivit synligare ju äldre vi blivit. Du tyckte att jag bettet mig illa så du tröttnade på att ringa mig sa du. Jag ser det inte riktigt på det viset, anser att allt är ett jäkla missförstånd. När jag undrade varför du inte sagt nåt tidigare så fick jag svaret-Men du är väl intelligent så du borde ju kunnat räkna ut det själv. Ett vasst svar och efter detta samtal visste jag att vår vänskap var förlorad. Vi som hade delat allt och kunde prata i evigheter om stort och smått. Plötsligt hade din ilska fått fäste i din kropp och fick växa sig större och större. Kanske hade något kunnat räddas om du sagt i ett tidigt skede vad som gjorde dig arg. Jag gick här på mitt håll och trodde att allt var frid och fröjd. När du inte ringde så trodde jag att du hade mycket runt dig. Nu vet jag att det var ilskan och bitterheten som flyttat in. Vad jag än säger så vill du inte ta in att det är ett missförstånd. Du säger att som jag agt hade DU aldrig sagt. Men vi är ju olika individer. Då kan man se på saker på olika sätt. Men du ville att jag skulle säga som du skulle sagt. Men då skulle ju inte jag vara jag längre. Hoppas du har det bra.

Idag är jag en latmask. Igen. Jag borde hoppa i skorna och gå ut i det vackra vädret men sitter istället här på min allt bredare häck och skriver en massa trams. Men det är ju så skönt att göra vad man vill. Och nu vill jag sitta här och skriva trams. Så det så!

Denna blogg är tänkt som min egen lilla dagbok där jag skriver av mig om vad som helst. Jag skrev dagbok när jag var ett antal år yngre och minns hur jag skrev om alla förälskelser och jobbiga klasskamrater m.m. Mest av allt var det ju hemligt, man skrev vad som helst. Så var det tänkt med denna blogg. Och jag var den siste att skaffa blogg men det är ju inte värre än att skriva i en fin bok med linjer, eller? Mådde dåligt över min hemlis så jag talade om för Honom att jag skriver här. Vill inte att nån som känner mig läser detta men alla andra är välkomna. Sjukt. Men just nu är det bara jag och min hemliga blogg. Ingen har hittat hit så det är lugnt....

Ikväll ska jag laga världens godaste kyckling i ugn och sen ska jag sätta mig i mitt fina vardagsrum och äta. Jag njuter av livet just nu. Underbart. Tänkte faktiskt dricka nåt glas vin ikväll. Inte av nån särskild anledning utan för att jag är sugen på det idag. Varför så speciellt med detta? Nej ingenting med det om jag hade bott i Italien, Spanien eller kanske Frankrike. Där kan man ta ett glas vin och njuta i goda vänners lag utan att någon ser på en som alkoholist. Alltför ofta får man frågan-Ska du dricka vin idag, på en Tisdag? Varför är det mer legitimt att dricka på helgen? Många dricker desto mer då tror jag, kanske för att "passa på". Nej jag tycker det finns för många konstiga "regler" som en del satt upp. Man kan inte äta si till frukost och inte äta så till middag. Detta ämne kommer jag att återkomma till, för det irriterar mig så mycket att man ska behöva förklara för andra varför man gör en viss sak. Kan gälla vad som. På återseende.

Ett utav mina favoritprogram på tv just nu är utan tvekan Färjan på kanal 5. Såg inför kommande avsnitt att Ruth skulle vara med, ni vet tjejen som åker flera ggr i veckan. Jag har nu hittat hennes blogg och bilden klarnar lite mer om vem denna Ruth är. Tråkigt att så många har förutfattade meningar om andra människor. Tyvärr har jag också det ibland. Förlåt mig Ruth. Kika in på hennes blogg ni med!

Idag är det verkligen höst. Det regnar och blåser, känns som det regnar från alla håll.
Mysväder också på sitt vis. Att tända ljus och krypa upp i soffan med kaffe och mörk choklad.
Jag älskar att läsa en bok när det är sådant här väder.
Beror kanske på att jag verkligen kopplar av. Ingen stress över att jag måste gå ut.
 Finns en hel del människor som blir deppiga på hösten.
Sådana här dagar måste vara frukansvärda för dom.
 Jag ska tända ett extra ljus för alla er som inte mår bra i själen.

Läste ut boken igår kväll. Den väckte en del gamla minnen jag gömt i mitt förråd. Otrohet är så hemskt. Svek, lögner delade min vardag för en hel massa år sedan. Jag skulle aldrig förlåta sa jag men insåg att jag inte orkade bryta mig ur detta märkliga förhållande jag levde i. Det enklaste blev att stanna kvar och hoppas att allt ska bli bra. Historien upprepades, han ljög, ljög och ljög. De mest bisarra lögner kom över hans läppar. Misstankarna och avsaknaden av bevis gjorde mitt liv till ett helvete. Alla dessa gräl och hans hårda ord. Han ansåg att jag var paranoid, min svartsjuka var sjuklig. Mitt självkänsla blev svagare och svagare, kanske hade jag förtjänat att ha det så här?  Han arbetade som dörrvakt på ett ställe i stan. När man uttryckte sin oro när han kom hem många timmar senare än han lovat skrattade han åt mig och sa att han berättat för sina arbetskamrater vilket helvete han levde i. En sån natt small det. Han fick en örfil, den hårdaste jag kunde uppbringa. Något inom mig brast men jag kände mig stark.
En tid senare ringde hon och ville berätta. Det hade pågått en längre tid. Hon hade fått en nyckel till vår lägenhet och sov ofta över när jag var bortrest. Hon brukade ligga bredvid honom och lyssna när jag ringde för att säga godnatt.