Livets baksida

Vi har kännt varandra sedan vi var små. Växte upp som grannar. Vi trodde nog att vi alltid skulle vara vännner men ibland förändras saker och ting. Vi har nog alltid varit väldigt olika, skillnaderna har blivit synligare ju äldre vi blivit. Du tyckte att jag bettet mig illa så du tröttnade på att ringa mig sa du. Jag ser det inte riktigt på det viset, anser att allt är ett jäkla missförstånd. När jag undrade varför du inte sagt nåt tidigare så fick jag svaret-Men du är väl intelligent så du borde ju kunnat räkna ut det själv. Ett vasst svar och efter detta samtal visste jag att vår vänskap var förlorad. Vi som hade delat allt och kunde prata i evigheter om stort och smått. Plötsligt hade din ilska fått fäste i din kropp och fick växa sig större och större. Kanske hade något kunnat räddas om du sagt i ett tidigt skede vad som gjorde dig arg. Jag gick här på mitt håll och trodde att allt var frid och fröjd. När du inte ringde så trodde jag att du hade mycket runt dig. Nu vet jag att det var ilskan och bitterheten som flyttat in. Vad jag än säger så vill du inte ta in att det är ett missförstånd. Du säger att som jag agt hade DU aldrig sagt. Men vi är ju olika individer. Då kan man se på saker på olika sätt. Men du ville att jag skulle säga som du skulle sagt. Men då skulle ju inte jag vara jag längre. Hoppas du har det bra.