Livets baksida

Det var längesedan sist men inatt kom han till mig, Herr Oro. Han satte sig på magen och pockade på min uppmärksamhet. Jag försökte tänka bort honom men han satte sig på mitt bröst. Tyngden av honom gjorde det omöjligt att koppla av. Jag låg och lyssnade på vinden och hörde hur herr Oro ville prata. -Tänk om det är så, vad gör du då? sa han på sitt retfulla sätt. -Det löser sig, jag ska hitta styrkan svarade jag. Herr Oro gav inte upp. Han dinglade med sina korta ben mot min mage och forsatte ställa alla sina negativa frågor. När gryningen knackade på mitt fönster tröttnade han så slutligen, hoppade ner från mitt bröst och försvann. Undrar hur länge han håller sig borta?