Livets baksida

Läste ut boken igår kväll. Den väckte en del gamla minnen jag gömt i mitt förråd. Otrohet är så hemskt. Svek, lögner delade min vardag för en hel massa år sedan. Jag skulle aldrig förlåta sa jag men insåg att jag inte orkade bryta mig ur detta märkliga förhållande jag levde i. Det enklaste blev att stanna kvar och hoppas att allt ska bli bra. Historien upprepades, han ljög, ljög och ljög. De mest bisarra lögner kom över hans läppar. Misstankarna och avsaknaden av bevis gjorde mitt liv till ett helvete. Alla dessa gräl och hans hårda ord. Han ansåg att jag var paranoid, min svartsjuka var sjuklig. Mitt självkänsla blev svagare och svagare, kanske hade jag förtjänat att ha det så här?  Han arbetade som dörrvakt på ett ställe i stan. När man uttryckte sin oro när han kom hem många timmar senare än han lovat skrattade han åt mig och sa att han berättat för sina arbetskamrater vilket helvete han levde i. En sån natt small det. Han fick en örfil, den hårdaste jag kunde uppbringa. Något inom mig brast men jag kände mig stark.
En tid senare ringde hon och ville berätta. Det hade pågått en längre tid. Hon hade fått en nyckel till vår lägenhet och sov ofta över när jag var bortrest. Hon brukade ligga bredvid honom och lyssna när jag ringde för att säga godnatt.